Allting kan vända på mindre än en minut..
För nästan två veckor sedan fick vi reda på att mina syskons mamma hade cancer. Mina småsyskon fick inget mera veta än att mamma var sjuk, låg på sjukhus och skulle opereras.
Vi var dit & hälsade på för exakt en vecka sen och hon var pigg & glad, samma person som hon brukar vara helt enkelt fast med dropp på sidan om. Vi planerade att vi skulle åka ner till mummu & vaari i början på juli och tyckte det skulle bli jätteskoj. På onsdagen fick hon operera sig och nu kunde hon äta mat och behövde bara äta upp sig lite innan hon fick åka, hon mådde tydligen (har pratat med pappa) bra och var jätteglad över att få åka hem.
Tills på lördagen då hon (enligt vad min pappa vet) började att må dåligt, få feber och var jätteorolig, lördagsnatten/söndagsmorgonen runt 4 tiden så tog hon sina sista andetag...
Tänk om jag hade vetat att det var sista gången jag skulle ha träffat henne? Tänk om jag inte hade åkt dit med mina syskon så dem fick träffa henne en sista gång? Tänk att mina älskade syskon är utan mamma..
Hur berättar man något sånt för två små barn på 7 & 8 år?!!! Hur berättar man att mamma är död?
Pappa fixade hjälp från sjukhuset där dem hade en kurator & en präst och idag fick vi kommit dit och berätta för barnen.. Det var det absolut värsta som jag varit med om!! Barnen var helt förstörda till en början, dem bara grät och grät och det var ju självklart att dem gjorde det, det var bra att dem reagerade så. Sen pratade vi lite om mamma, var hon var nu och vi kom överens om att hon nog hade det bättre där för hon slapp sin hemska hosta och fick må bra igen. Och dem skulle titta ut en fin stjärna som skulle stå för deras mamma, hur underbara barn är det inte?! :( <3
Sen fick vi gå till sjukhuskyrkan och kolla på deras mamma. Hon låg kvar i samma säng och dem hade tänt ljus i rummet, det var fin musik och mitt i rummet låg hon. Jag var bara in en stund och kolla, jag klarade inte av att vara där så länge.. Men min starka underbara syskon & min starka pappa satt där länge och pratade med prästen och kollade på deras mamma.
Vi var dit & hälsade på för exakt en vecka sen och hon var pigg & glad, samma person som hon brukar vara helt enkelt fast med dropp på sidan om. Vi planerade att vi skulle åka ner till mummu & vaari i början på juli och tyckte det skulle bli jätteskoj. På onsdagen fick hon operera sig och nu kunde hon äta mat och behövde bara äta upp sig lite innan hon fick åka, hon mådde tydligen (har pratat med pappa) bra och var jätteglad över att få åka hem.
Tills på lördagen då hon (enligt vad min pappa vet) började att må dåligt, få feber och var jätteorolig, lördagsnatten/söndagsmorgonen runt 4 tiden så tog hon sina sista andetag...
Tänk om jag hade vetat att det var sista gången jag skulle ha träffat henne? Tänk om jag inte hade åkt dit med mina syskon så dem fick träffa henne en sista gång? Tänk att mina älskade syskon är utan mamma..
Hur berättar man något sånt för två små barn på 7 & 8 år?!!! Hur berättar man att mamma är död?
Pappa fixade hjälp från sjukhuset där dem hade en kurator & en präst och idag fick vi kommit dit och berätta för barnen.. Det var det absolut värsta som jag varit med om!! Barnen var helt förstörda till en början, dem bara grät och grät och det var ju självklart att dem gjorde det, det var bra att dem reagerade så. Sen pratade vi lite om mamma, var hon var nu och vi kom överens om att hon nog hade det bättre där för hon slapp sin hemska hosta och fick må bra igen. Och dem skulle titta ut en fin stjärna som skulle stå för deras mamma, hur underbara barn är det inte?! :( <3
Sen fick vi gå till sjukhuskyrkan och kolla på deras mamma. Hon låg kvar i samma säng och dem hade tänt ljus i rummet, det var fin musik och mitt i rummet låg hon. Jag var bara in en stund och kolla, jag klarade inte av att vara där så länge.. Men min starka underbara syskon & min starka pappa satt där länge och pratade med prästen och kollade på deras mamma.
♥ Carro
Men fy tusan vilka starka barn hon har!
Jag sitter här i skrivande stund och fäller en tår för deras mamma. :'(
Gud vad hemskt!
Jag lider verkligen med dom! <3
Och styrke kramar till dig! <3
