Jag har faktiskt ingen bästa vän så jag vet inte direkt vad jag ska skriva. Men just nu tror jag faktiskt att Emil är den bästa vännen jag har, han är inte bara en pojkvän utan en vän också. Som jag kan prata med och så. Han, mamma och pappa är den enda jag litar till 100% på, faktiskt. Emil kan jag prata med och jag vet att han bryr sig, han står alltid på min sida även om jag skulle ha gjort nå fel.

Jag har haft en bästa vän, vi var bästa vänner i ca 8-9 år. Men sen jag fick Maja har vi bara träffats två gånger och när vi bestämde träff sist så skulle hon till stallet istället, så kan det vara. Hon skulle egentligen varit Majas gudmor men eftersom att hon inte hade visat nå intresse av att träffa Maja eller ens att fråga hur det var med henne så frågade jag om hon fortfarande ville vara gudmor men hon avstod då. Jag tycker faktiskt det är väldigt synd, för jag ville verkligen att hon skulle vara gudmor och jag ville verkligen att vi skulle fortsätta vara "bästisar". För hon har alltid varit en bra vän, jag har kunnat prata om allt med henne och vi kunde ha bråkat men ändå blivit vänner dagen efter. Jag har alltid brytt mig om henne och jag gör det fortfarande, jag kikar in på hennes blogg ibland för att kolla läget. Men, kanske det är så att man växer ifrån varandra tillslut?